Jag har i många år varit väldigt aktiv i gymvärlden. Jag började styrketräna när jag var 18 år, eftersom jag tyckte det var så otroligt snyggt med muskulösa axlar och ryggar. Ja, det var framförallt de utseendemässiga fördelarna jag tittade på då. Jag ville också ha svällande axlar, och en rygg som var sådär fint bred, jag gillade hur kraftfullt det såg ut!
Jag har alltså snart spenderat tio år av mitt liv på gymet. Inte dygnet runt då, jag jobbar ju också, och äter choklad emellanåt... Men jag har haft gott om tid på mig att studera gymvärlden och den könsmaktsordning som råder där.
Ofta talas det om hur långt vi kommit i utvecklingen när det gäller jämställdhet. Kvinnor får rösta, vi har rätt att göra abort, vi har rätt till lika lön för lika arbete- i alla fall på pappret, och vi har tillträde till alla offentliga lokaler på samma villkor som männen.
"Tänk på alla de kvinnor som lever i ett riktigt förtryck, som tvingas till giftemål eller som lever med våld eller hot om våld. Var tacksamma för det ni har!"
Det här är ett vanligt sätt att resonera. Jag vill dock påstå att vi har en lång väg kvar att vandra innan vi kan känna oss nöjda.
Gymet är en av de arenor som i teorin är lika tillgänglig för män som för kvinnor. Vi får vistas där när vi vill, och göra samma saker, om vi vill. I praktiken ser det dock inte lika bra ut. Jag blir ofta ganska ledsen när jag ser mig omkring i gymet.
På gruppträningspassen är deltagarna mestadels kvinnor. Bodypump är nog den enda gruppträningen där könsfördelningen är något mer jämn. Alla danspass, aerobics, core och yogapass är kvinnodominerade. Mest ledsen blir jag när jag tittar på hur pass som MRL (mage rumpa lår) och såkallade förbränningspass (tex förbränningsspinning) lockar en absolut majoritet kvinnor.
Ute i gymet fortsätter uppdelningen. Bland de fria vikterna är kvinnorna få. Ofta är gymet också upplagt så att de fria vikterna står i en separat del, medan maskinerna finns på en annan. Männen lyfter tungt, stönar högt, vågar svettas och släpper vikterna så golvet skakar. De vågar ta plats. Kvinnorna tränar ljudlöst, utan grimaser och helst utan svett. Måste man in bland hantlarna så smyger man försiktigt in, tar ett par hantlar och är noga med att inte ställa sig i vägen för någon annan.
Ni förstår att jag drar allt till sin spets här, och givetvis finns det undantag, men detta är det generella beteendemönstret.
Varför är det såhär? Vad är det som gör att kvinnor beter sig på ett sätt och män på ett annat?
Behöver kvinnorna ta mer plats?
Eller är det männen som behöver lära sig att kliva åt sidan?
Vems är ansvaret- enligt dig?!
Om jag fick önska mig något, så skulle det vara lite mer jävlar anamma på gymet.
Våga svettas!
Våga ta i!
Våga stöna och svära!
Och våga lyfta tungt, våra kropper mår bra av att få jobba!
Glöm allt du hört om att kvinnor ska lyfta lätta vikter, det finns inget som heter långa muskler. Musklerna går från ursprung till fäste, du kan inte flytta dina muskelfästen...
Lyft tungt, bli stark!
Förebygg ryggproblem, slipp lårbensfrakturer på äldre dagar och skapa dig en bättre självkänsla. För tro mig- har du en stark kropp så får du en starkare själ. Helt automatiskt!
Jag lovar.
Do it- now!!
//Madde
Jag tror det beror på okunskap och osäkerhet. Har man inte kunskapen om vad och hur man ska göra så blir man osäker och ser då bara alla starka killar som stönar och skriker. Då tror jag att det är lättare att boka in sig på ett pass. Det är vad jag läser ut av det mina tjejkompisar säger.
SvaraRaderaFör min egen del fick jag grymt bra hjälp av en gyminstruktör när jag bodde i Uddevalla. Han satte ihop ett program och visade alla övningar. Efter ett tag byggde han på det. Ofta fanns han tillgänglig i gymmet så att vem som helst kunde fråga honom. Ibland kom han fram när man gjorde en övning och så ökade han på vikten och ställde sig och skrek på en så man orkade göra alla repetioner (plus en extra när man trodde man skulle dö). Han fick mig att tycka att det var hur roligt som helst att lyfta vikter. Glädje och kunskap.
Killarnas ansvar ligger väl i sluta slänga sina vikter runt sig och att plocka av dem från stänger och benpress. Otroligt irriterande när man ska köra benpress och man får börja med att plocka bort femtio kilo. Lite gymhyffs hade inte skadat. Annars är det oftast jättetrevliga killar på gymmet!
Cathrin - jag tror du har en stor poäng. Jag delar Maddes erfarenhet av gym-könsmönstren. Och du har nog helt rätt i att det handlar om att man som tjej känner sig osäker på vad man ska ta sig för med de fria vikterna. Det verkar som om killar - generellt - har en mindre tröskel där.
SvaraRaderaMina tankar går till högstadietiden, då vi vid något enstaka fick smita in på gymmet i gympahallen. Jag och de andra tjejerna trängdes vid konditionsmaskinerna, medan killarna började rycka i vikterna, testade att bänkpressa (för det var nog det de tyckte var manligast), tävlade i maxvikt och hade kul. De hade sådant självförtroende, och de hade varandra som backade upp och legitimerade. Kanske går det ännu längre tillbaka också, det här med att prova, bara köra, testa sin kropp. Ända till förskoleåldern, då smågrabbarna klättrade, klängde, slogs, kastade och hejades på, medan vi småtjejer gjorde - och uppmuntrades att göra - annat - stillsamma lekar, som lärde oss många bra saker, men inte gav självförtroendet det ger att testa sina fysiska förmågor.
/Elisabeth
Jag tror det är precis så som Cathrin säger, att många tjejer är lite osäkra vid styrketräning och därmed inte "vågar" gå till de fria vikterna där alla testosteronstinna killar stönar och svär. Det har jag märkt av mina kompisar som tränar på gym. Då går de hellre på pass eller sätter sig i en maskin.
SvaraRaderaPersonligen hatar jag alla maskiner på gymmet, jag kör nästan bara fria vikter eller med kroppen som motstånd. Nästan. Jag tycker det är roligare och ger mer än att sitta fast i en maskin. Dessutom brukar alla killar där jag tränar vara skittrevliga och hälsa och prata lite och jag får alltid välja vilka vikter jag vill ha först (ok, jag kanske inte lyfter så tungt som dem). Är det någon som kör en övning som ser kul ut är det bara att fråga och så berättar de och visar. Då gäller det ju i och för sig att man inte är blyg och vågar fråga...
På de flesta gym brukar ju dessutom man få tillgång till ett visst antal gånger/timmar med personlig tränare som kan visa och ge en övningar. Det skall man utnyttja!
Jag tycker tjejer skulle behöva lite mer fuck-you-attityd. Alltså på ett bra sätt. Sluta bry sig så mycket om vad alla andra på gymmet tycker och tänker. Man tränar ju för att bli stark och det är ju rätt gött att svettas och duscha länge efteråt!
Mer positivt med att vara vid de fria vikterna: så länge inga andra tjejer vågar sig dit så har man ju alla killar för sig själv...
Fuck-you-attityd på ett bra sätt - yes! Bra formulerat. Men hur kommer vi dit? Jag har funderat en del på det här och kommer nog återkomma med ett inlägg, men såhär på rak arm är en tanke att det nog är lättare om man är ett par stycken som går tillsammans och tar plats vid fria vikt-avdelningen. Då känner man sig mindre ensam och uttittad. Har ni fler tips?
SvaraRadera/Elisabeth
För att få till en ändring här så tror jag att det gäller för oss som vågar, att visa att det är helt ofarligt!
SvaraRaderaOch för oss som jobbar som pt att våga visa fler övningar med fria vikter.
Ju fler tjejer som vistas i det där avsidesrummet desto fler tror jag kommer våga sig dig oxå.
Kerstin- jag tror du har helt rätt! Mycket av osäkerheten bottnar naturligtvis i okunskap, och om de som jobbar i gymen ser till att visa friviktsövningarna även för kvinnorna så kommer fler och fler att våga sig på dem. Det är helt enkelt en ständigt pågående process, och om några år kan vi förhoppningsvis skriva att gymet blivit en mer jämställd plats. :)
SvaraRadera//Madde