Om självkänsla

Det här med självkänsla.


Det är inte så enkelt va.

Jag vågar påstå att de allra flesta har haft problem med sin självkänsla. Många har det fortfarande. En del kommer alltid ha det.

Kvinnor tycks få kämpa mer med sin självkänsla. Eller så visar vi det bara mer.

Jag har själv ägnat många år av min ungdom åt att ha dålig självkänsla. Inte duga, inte räcka, inte känna mig sedd. Det har varit en lång resa dit jag är idag. Det har kostat otroligt mycket i form av tid och kraft. Men det har varit värt varenda sekund. Jag tänkte berätta hur jag har gått till väga för att bli så stark som jag är idag.

Jag säger ibland att "i min värld finns det inga begränsningar". Det låter kanske som en klyscha, men jag tror verkligen, på fullt allvar, i varje sekund, att jag kan göra exakt allt. Det finns inget som är omöjligt, det finns bara lättare och svårare saker.

Jag har gjort saker som att flytta till en helt ny stad utan att känna någon, startat (och driver) eget företag, sprungit 9 mil på en dag och fått ett drömjobb som butikschef där jag nu jobbar mot en otroligt tydlig vision som JAG har satt upp för mig själv. Inget av det här var enkelt eller självklart.

Mitt knep har varit att bygga min självkänsla steg för steg. Jag började på botten, efter år av mobbning, och jobbade mig långsamt mot vattenytan, för att sedan fortsätta upp i luften, högre och högre mot himlen, ut i atmosfären och vidare mot helt okända marker. Varje steg har varit pyttelitet. Och varje framgång har byggt på de tidigare framgångarna.

Låt mig förklara.

För att bygga din självkänsla starkare så behöver du lyckas med dina målsättningar. Om jag bestämmer mig för att försöka göra något nytt, och sedan lyckas, då har min självkänsla blivit lite starkare. Om jag misslyckas så blir den lite svagare. Beroende på hur stort misslyckandet/framgången är, minskar/ökar självkänslan mer eller mindre. Vill du bygga en positiv spiral så behöver du lyckas med det du ger dig på, gång på gång. Det säkraste sättet att göra det på, är att försöka med små utmaningar, istället för stora.

Eftersom det är en träningsblogg så tar vi träningen som exempel.

"Jag vill bli vältränad!"

Första steget i min värld, är att komma ut och sätta igång. Sätt upp målet- jag ska komma ut och röra på mig i tio minuter. Gå runt kvarteret, köp tidningen. Typ.

När jag klarat det, tillåter jag mig att känna mig nöjd. Upprepa ett antal gånger, och förläng sedan till 15 minuter. Beröm igen. Fortsätt med 20 minuter.

Nästa mål kan vara att röra på mig 20 minuter tre gånger varje vecka. Peppa dig och tillåt dig att vara nöjd. Jämför dig inte med hon som springer 10 mil i veckan eller går på gymet varje dag. Inte heller med han som yogar i parken varje morgon eller hon som tar en promenad på lunchen varje dag. Jämför dig med var du var innan. Och våga vara nöjd.

Fortsätt såhär, byt ut promenaden mot lite lätt jogg i nedförsbackarna, byt ut den lugna cyklingen mot att dra på lite uppför backarna, förläng söndagspromenaden eller inför även lördagspromenad.

Små steg.

Var nöjd för varje framsteg.

Bygg medvetet din självkänsla, bit för bit.

Ett annat sätt som jag funnit väldigt effektivt är att använda affirmationer. Om jag säger något tillräckligt många gånger så blir det sant. Så är det.

Säg därför inte till dig själv att du är lat, dålig, blyg, förvirrad eller har dålig karaktär. Akta dig- det kan bli så!

Säg istället att du är stark, modig, nyfiken, snygg, målmedveten och viktig. Säg det igen. Och igen. Plötsligt är du allt detta!

Jag har sagt till mig själv så många gånger att "i min värld finns det inga begränsningar". Nu är det min verklighet. Ingen kan få mig att tro något annat.

Naturligtvis misslyckas jag fortfarande. Har jag riktigt otur så får jag flera stora misslyckanden under kort tid. Då får sig självkänslan en knäck. Det hände i våras.

Inom loppet av ett par veckor fick jag avbryta tre planerade långpass. En gång fick jag kramp i ett ben, nästa gång fick jag håll som vägrade ge med sig och sista gången var det pannbenet (viljan) som var för svag. Den gången hade förmodligen aldrig hänt om det inte var för de två föregående, som bröt ned pannbenet lite i taget.

Resultatet var att jag fick ta några steg tillbaka, affirmera mera och berömma mig själv för pass som bara var hälften så långa som vanligt. Men jag gjorde det, jag klankade inte ner på mig själv för att ett långpass bara var XX kilometer, utan jag berömde mig, peppade mig och såg framåt. Någon månad senare var jag tillbaka på ursprungliga distanser och kände mig återigen odödlig. För en dryg månad sedan sprang jag 61,4 km på en tävling. Det hade aldrig varit möjligt om jag tillåtit mig att ha begränsningar.

Så det här är MITT recept för att bli odödlig. Det har tagit mig från en ganska vanlig tjej till en som ingen sätter sig på, som inte tar någon skit, som utmanar sina rädslor och som lever stenhårt efter devisen att "i min värld finns det inga begränsningar".

Jag hoppas att du kan ta till dig något av det, gå ut i livet och hitta ditt motto, som gör dig oslagbar. För det är min största önskan, att jag med mitt sätt att lyckas kan inspirera dig att våga, att prova lyckan, och att tro på din egen förmåga. Vi har oändlig kapacitet och styrka i oss, det gäller bara att släppa ut den.

Go for it sister!

//Madde