lördag 30 oktober 2010

Om vikthets i samband med graviditet och postgraviditet - del 2

Efter graviditeten
”Så blir du av med gravidmagen på åtta veckor”. Det var rubriken på det allra första inlägget på den här bloggen. Självklart satt i syfte att porträttera den skrämmande verkligheten. För det är faktiskt inte särskilt ovanligt med rubriker av det där slaget. Kilon ska bort, magar ska plattas till, rumpor och ben ska slimmas. Helst snabbare än du hinner tänka amma. Att du har ett helt nytt litet liv att ta hand om och förmodligen känner dig ganska mörbultad efter förlossningen har mindre betydelse.

Ja, jag förstår att man vill hitta tillbaks till sin gamla kropp och känna sig lika stark och uthållig som innan graviditeten, det kommer jag också vilja. Men har du tänkt på att det tog 40 veckor att forma din gravida kropp? Det kan säkert gå snabbare än 40 veckor att komma tillbaks till samma nivå som innan utan att hetsträna (eller ännu värre – hoppa på sjuka dieter av olika slag!) men om du räknar med att det tar 40 veckor så blir du inte besviken. Varaktiga förändringar tar tid, förmodligen en av de mest präktiga saker man får höra, men ack så sant. Och nu är vi där igen; litar du på kroppen litar den på dig.

Amning kräver massor av extra energi och istället för att nypa dig i det extra hullet du lagt på dig ska du tacka din kropp för att den fixade dit de där reserverna. För att den ser till att du har energidepåer att omvandla till näring för din bebis. Koncentrera dig istället på att njuta av den första viktiga tiden med ditt/ert nya lilla liv. Passa på att sova när du kan och försök att få i dig så mycket näringsrik mat du kan, du kommer behöva det. När bebisen äter kan du sedan passa på att träna upp din bäckenbotten igen, den lilla träningen räcker den allra första tiden. Utan en fungerande bäckenbottenmuskulatur blir det svårt att få till någon annan träning överhuvudtaget. Efter ett par dagar klarar du säkert av att börja motionera lite i form av promenader. Då menar jag inte i ett hetsigt så kallat ”powerwalktempo” utan i ett normalt, lugnt och fint tempo. Om du har haft en normal och okomplicerad graviditet och förlossning kan du kanske börja så smått med några enkla och lätta övningar med din egen kroppsvikt som motstånd där hemma när bebisen sover. Hoppa dock över träning av den raka bukmuskeln tills du är säker på att den ”gått ihop” igen. När du sedan har varit på efterkontroll hos din barnmorska och fått bekräftat att allt ser bra ut kan du sedan försiktigt börja träna lite mer ordentligt igen. Men snälla – ingen vikthets! Låt kroppen sköta sig själv och få den tid den behöver till att hitta tillbaks till sitt gamla jag. Litar du på den, litar den på dig.

Och du, sätt inte upp en massa orealistiska mål om att du ska träna si eller så mycket vid en viss tidpunkt eller att du ska se ut på ett visst sätt ett visst datum. Självklart är det jättebra att ha mål att sträva mot, det kommer jag också ha! Men låt de där målen ligga realistiskt långt bort och faktiskt vara möjliga att nå. Jag personligen har en tendens att glömma bort att livet aldrig kommer bli sig likt igen och att det inte bara kommer gå att klämma in lite träning här och där hur lätt som helst. Du har en litet barn som alltid kommer att komma i första hand, du i andra. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka att det bara är att anmäla sig till ett lopp och sedan åka dit och springa det. Men vänta nu, hur gör man när man har en bebis med sig och både du och pappan ska springa? Hade visst inte tänkt så långt. Men samtidigt som jag blir mer och mer medveten om att det kommer krävas betydligt mer planerande och prioriterande så tror jag att det mesta fortfarande är fullständigt möjligt! Jag får ofta höra att ”vänta du bara..” men nej, vill man så kan man! Det må vara lite krångligare, men det går!

Men som sagt; passa på att njuta av ditt nya liv, din bebis, din partner, din nya lilla familj. Lägg undan tankarna på träning, mål, form och annat sekundärt en stund. Lita på att din kropp tar dig tillbaks till ditt gamla jag om den får rätt verktyg. Ge den kärlek, vila, näring, energi och rörelse så kommer den sköta resten!

/Andréa

6 kommentarer:

  1. Tack för att du skriver detta! När man är gravid och ammar är det verkligen fel tillfälle att börja straffa sig själv och späka sig med konstiga dieter etc. Jag gick upp 22,5 kg (!) med barn 1 och 2, och båda gångerna gick jag ner till min vanliga vilkt efter cirka 8 månader utan att banta eller få panik. Man får följa med kroppen helt enkelt, den är faktiskt riktigt klok om man orkar lyssna...

    SvaraRadera
  2. För mig känns det här med graviditet och barn ganska avlägset just för tillfället (men en dag hoppas jag självklart!) men jag tycker du skriver grymt bra Andréa. Det stämmer verkligen! Jag tycker det är så tragiskt när man läser i tidningar/på bloggar/forum om hur man snabbast går ner i vikt efter graviditeten och får sin "drömkropp" på si och så många veckor. Vad hände med bebislyckan? Det finns ju en ny liten krabat i livet som inte vill ha annat än uppmärksamhet och BORDE få massor utav uppmärksamhet. Fokus borde vara att vänja sig vid det nya livet, försöka få till en vardag (även om det kan ta ett tag) och försöka få in lite mat- och sovrutiner. Resten kommer väl automatiskt. Fortsätt med din fantastiska inställning, du kan förhoppningsvis få andra att inse hur fel de har :)

    SvaraRadera
  3. Jag kan bara tipsa om Olga. Om du inte redan tittat in hos henne.

    För mig har det inte handlat om att bli smal efter bebisarna. Utan att bli stark. Hitta styrkan och orken. Vilket träning har hjälpt mig med.

    Knipövningar och andningsövningar från dag 1 (om man inte drabbats av svåra skador i underlivet av förlossningen eller snitt osv), plankor från dag 3 och själv besökte jag gymmet 2 veckor efter förlossningen för övningar på balansbräda.
    Upplevde det lättare att få både knipövningar och stabilitetsövningar gjorda om jag va på gymmet.

    http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/2010/10/27/40-veckor-40-dagar/

    http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/2010/07/29/favorit-i-repris-din-miniguide/

    http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/2010/06/14/magen-efter-graviditet/

    Att bära ett barn, att vara mamma över huvud taget krävs en stark kropp. Och hinna mysa med bebisen finns det gott om tid med. "Träningen" behöver inte ta mer än 12 minuter om dagen.

    Men som sagt, för mig har det aldrig handlat om att komma i "skinny-jeansen" utan om att må bra.

    SvaraRadera
  4. Det finns knappast någon tid livet som ett "all about me" är så fel som när man får barn! Oavsett om det handlar om att man vill fixa sin kropp efter graviditeten så snabb som möjligt, eller om man vill satsa på jobbet precis lika mycket som innan barnet föddes eller något annat. Du tänker så klokt, Andréa, men det tror jag du vet att jag tycker:)
    Små nyfödda barn är helt beroende av att vi tar väl hand om dem. Finns där och lär oss höra skillnaden på mat- och tröttskrik. Rätt som det är har de blivit stora (säger jag som just fick ett sms från en som har kört nonstop Falun-Prag och var framme, och har en i luften nånstans mellan Edmonton och Thunder Bay i Canada...)
    Så klart verkar det smart att se till att bli stark och smidig igen! Det missade jag... som tur var hade jag en rätt rörlig vardag; ingen bil, poatisland och sånt.

    SvaraRadera
  5. Katti: tack för dina fina ord! Och vad roligt att få ett "levande bevis" på att kroppen faktiskt fungerar så!

    karin: tiden går snabbt, vänta du bara :) Nä,m en tack för dina ord och din fina inställning!

    kerstin: jo jag har varit inne där vid något tillfälle, men det var längesen nu. Vad kul att det funkat så bra för sig och roligt att du har en så bra inställning! Precis som du skriver så behöver inte träningen ta så lång tid nej och det går alldeles säkert att klämma in små mickropass här och där. Och visst är det så att du BEHÖVER en stark kropp för att orka med att vara mamma!

    cecilia: tack! och ja, det verkar som att det både går väldigt snabbt och som att man behövs väldigt mycket! :)

    SvaraRadera
  6. Jag har iofs läst för länge sedan att det kan ta flera år för kroppen att återfå samma corestyrka som innan. Jag har defintivt jättelångt kvar till samma styrka i knipmuskulaturen och det efter 2.5 år. Min vikt rasade nyligen, när jag fått sova sammanhängande ett drygt halvår och slutat stressa över att få ihop min familjevardag men jobbet. Jag började träna mer eller mindre regelbundet igen för ett år sedan. Det kan ta längre tid än 40 veckor :D

    SvaraRadera

Vi blir jätteglada när ni kommenterar och tycker till!!