Tankar om Jante

Jag har varit på kurs. En fantastiskt inspirerande kurs i ledarskap. Jag har ägnat två dagar åt att analysera mig själv och mitt beteende. Jag har tvingats inse att jag har sidor som jag inte trodde jag hade, och som jag inte vill ha. Jag har också fått känna hur stark jag är i vissa situationer, och hur jag har egenskaper som verkligen passar sig för en chef.



Under kursen hände en rolig sak. Föreläsaren frågade hur många av oss som ansåg sig vara dominanta. Jag var den enda som räckte upp handen. 1 av 20. 1 av 20 chefer...

Det fick mig att fundera lite. Varför anses det fult att vara dominant? Motsatsen är väl att vara underlägsen. Vem vill vara det?

Det här är inte ett kvinnligt fenomen, men jag känner ändå att det platsar i denna blogg. Det är det här med Jante va?

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Källa: Wikipedia

Men om jag vill det då? Om jag vill tro att jag är något? Om jag känner mig lika god som dig? Om jag tycker att jag duger? Att jag till och med vet bättre än dig? Om jag tror att jag är värd att bry sig om?

Varför är det dåligt? Varför är det fult?

Det får ju mig att bli så stark, som person. Att växa, att våga prova nya saker. Att kasta mig utför stupet. För jag är säker på att jag kan flyga. Och jag är inte rädd.

Om du bryr dig om mig, då vill du väl att jag ska vara stark? Eller är du rädd att jag blir för stark? Vad skulle hända då?

Jag har inga svar här, bara massa frågor.

Det jag vill få fram är att vi människor måste lyfta varandra, uppmuntra varandra och unna varandra framgången.

Om du lyfter mig så lyfter jag dig.

Win win.

Och ja, kanske behöver vi kvinnor vara extra bra på detta. Istället för att kliva på varandra bör vi ta varandras händer och hjälpa varandra framåt. För vi får ofta kämpa i motvind. Och vi har det nog tufft som det är. Det minsta vi kan göra är att have each others back.

Systerskap är ett fantastiskt ord. Det rymmer respekt, kärlek, gemenskap och samförstånd. Och aldrig någonsin ska jag offra en syster för min egen framgång.

Jag är den första att lyfta fram dig.

Men jag tänker också tro på min egen förmåga. Oavsett om det anses fult. För vem tackar mig om jag ser ned på mig själv? Hur når jag himlen om jag inte vågar hoppa?

Om du lyfter mig så lyfter jag dig.

Deal?

//Madde