Det pågår en liten debatt om huruvida det är ok eller inte ok att genom ultraljud ta reda på sitt kommande barns kön. Jag respekterar de som väljer att göra detta och jag kan delvis förstå vissa av skälen till att man vill veta. Men ärligt talat; är det inte ett kliv bakåt att ange "att man vill veta vad man ska köpa för kläder och hur man ska inreda barnrummet" som skäl?
Jag säger inte att man inte kan få klä sin lilla tjej i något rosa ibland eller sin lilla kille i blått då och då. Jag säger inte att precis allt måste vara könsneutralt, men ärligt; varför ska man inreda annorlunda beroende om om det är en tjej- eller killbebis som ligger där inne?
(Ja, det här hade kanske inte så mycket med träning att göra, men någonstans måste man ju göra av sin frustration.)
Hej!
SvaraRaderaOm vi skaffar (försöker och lyckas) ett barn till så kommer vi med stor sannorlikhet ta reda på könet. Av rent praktiska skäl. Inte pga inreda barnrum. Idag bor vi i en 2:a. Det gör vi förmodligen inte den dagen, men det är inte därför. Snarare pga kläderna. Jag har en ganska blandad kollektion till vår dotter. En del rosa (främst mörkrosa), men lika mycket av andra färger också. Men jag skulle faktiskt inte sätta på en grabb en rosa body, jeansklänning, jeanskjol eller liknande.
Så anledningen är för att vara förberedd så vi kan röja bort sånt som inte kommer användas något mer, för att i såfall skaffa nya kläder. Eller behålla de fina kläder som finns. Den dagen (om den nu kommer) kommer det nog va fullt ös, från den dagen man kommer hem från BB så då kan det nog va skönt att vara förberedd och ha ett klädkit hemma.
Jag har kompisar som infört "rosaförbud", men jag tror inte att det är så enkelt att få bort könssterotypa könsroller. Tror snarare på att lägga en bra grund med sunda värderingar hos sina barn. Jag kommer göra allt jag kan för att lära min dotter att älska sig själv/vara snäll mot sig själv (det är inte enkelt som tjej)och lära sig att stå upp för sina åsikter osv...
//C
Att få ett barn är att få en ny människa. Jag fattar inte varför människor runtomkring gravida envisas med att fråga efter eller spekulera i könet. Frågor som "vad vill du helst ha?" är way out enligt min mening.
SvaraRaderaNär jag väntade barn nummer två fick jag ofta kommentaren "nu vill du väl ändå ha en pojke". Jag envisades med att svara: "Jag vill ha ett barn?"
Färg på kläder som anledning - kan det bli fånigare? Det är väl inga dockor vi föder.
Vi har valt att ta reda på barnets kön, mest av nyfikenhet men också för att man bara behöver fundera på tjej- eller killnamn. Dessutom var jag så övertygad om att det var en tjej och ville se om jag hade rätt. ;) Vi övervägde faktiskt att hålla det för oss själva, men insåg att det inte skulle gå...
SvaraRaderaDet första min mamma sa va: "Åh, va roligt. Då kan man börja köpa små rosa klänningar nu." Jag som själv blev påtvingad rosa och hatade varenda sekund av det bara suckade som svar. Nu har jag förlikat mig med tanken att min mamma kommer att köpa en massa rosa klänningar och då får det väl vara de få rosa klänningarna hon har.
Man kan inte styra hur barnet sedan blir. Bara ge förutsättningarna för att det ska kunna göra bra val själv. Sambons syster är mycket PK och satte aldrig på små söta outfits, men så fort dottern var tillräckligt gammal ville hon bara ha rosa och leka prinsessa. Svägerskan var i alla fall glad att prinsessan hade eget svärd att kriga med. :)
Jag kan bara hålla med dig! Den kommentaren "Då vet vi hur vi ska inreda barnkammaren" är den fånigaste jag vet! Det låter som nån gammal amerikansk komedi... Nä fy.
SvaraRaderaJag skulle inte på något sätt inreda olika beroende på om jag fick en flicka eller pojke. Herregud det är en bebis.
Satt f ö och läste ett protokoll på nätet från ett föräldramöte på min gamla förskola. Eftersom jag tidigare jobbat i förskolan tycker jag att det är intressant... Hur som helst, där hade några föräldrar frågat vad pedagogerna gör att för att tillgodose POJKARNAS rörelsebehov. Och det var 2010. Helt otroligt. Som tur var hade några föräldrar/pedagoger opponerat sig över att inte bara pojkar har behov av rörelse...
Nä, föräldrar säger "Oj oj ja det är verkligen skillnad på flickor och pojkar. Pojkar är mycket vildare!" blir jag verkligen arg. Jösses, titta på hur ni behandlar era barn och fundera sen på varför era barn beter sig som de gör. Hur många gånger säger de till dottern att hon ska akta sig eller ta det försiktigt (både för att ramla ner från klätterställningen och många år senare när barnet blivit tonåring - för våldtäktsmän) eller att hon är så söt i sin klänning? Hur många gånger får sonen höra att han är tuff i sin Spidermandräkt? Hur blir han uppmuntrad till att springa, hoppa, klättra, krypa jämfört med henne? Vad får han höra när han väljer att leka med dockor och klä ut sig i klänning i förskola - och vad får hon höra?
Det vi uppmuntrar våra barn till är såklart det som de gör. Får ett barn uppmärksamhet för att hen är söt/tuff/springer fort/är en bra kompis/tar väl hand om dockorna/bygger lego bra/ritar fint är det rätt självklart att hen upprepar det beteendet för att få mer uppmärksamhet och bekräftelse...