tisdag 21 december 2010

Bröllopsform

Jag har funderat ett tag på det här med vikthets. Vikthets i allmänhet och vikthets i samband med bröllop i synnerhet. Jag tror att de flesta kvinnor någon gång lidit av vikthets, jag har definitivt gjort det, och nästan alla tjejer jag känner har en historia med ett mer eller mindre sjukt ät/träningsbeteende.

Andréa har skrivit så klokt här och här  tidigare om vikthets i samband med graviditet och postgraviditet. Den här gången tänkte jag att vi skulle titta lite närmare på vikthets i samband med giftemål.

Ett bröllop är förmodligen en av de mest minnesvärda händelserna i livet för de som bestämmer sig för att gifta sig. Ett starkt löfte om att dela varandras kamp, respektera varandras drömmar och vara varandras stöd. En otroligt kraftfull och fin tanke om du frågar mig. Men tyvärr alldeles för ofta förknippat med ovan nämnda vikthets.

"Kom i form till den stora dagen!"

"Så kommer du i din drömklänning!"

"Bli redo för äktenskapet- tappa 5 kg på fyra veckor!"

Hur många av er tror att ovanstående rubriker skulle kunna vända sig till killar?

Fundera en stund... hur skulle det se ut om Café eller Moore pryddes av en av dem? De flesta skulle nog skratta och tro att det var någon slags ironi. Om samma rubrik prydde Elle, Damernas värld eller något annat magasin riktat till kvinnor skulle vi inte höja ett ögonbryn.

Varför skapa sådan ångest kring något så spännande? Varför intalar ni er att ni måste förändra er för att duga? Ni har ju uppenbarligen varit alldeles perfekta, precis som ni är, hittills... Vem får er att tro att ni måste pressa ned er två klänningsstorlekar för att duga? För att vandra upp till altaret med någon som redan älskar er, och vill ha er precis som ni är?

Nej, släpp ångesten och kraven. Fokusera på att skapa precis den dagen ni drömt om, med den människan ni drömt om, och njut av stunden istället för att analysera om magen syns i just den vinkeln ni står just nu.

Och vet ni- klänningar går att sy ut! Så det är lugnt, ta en knäck till. Vem bryr sig?! :)

//Madde

8 kommentarer:

  1. ja vem bryr sig. man älskar väl hela människan man gifter sig, hoppas jag! Förbehållslöst och viktlöst! fast, å andra sidan, jag vill lägga ner en del cash på en bröllopsfotograf på min stora dag och då ska jag bannemej vara nöjd med formen också! =)

    SvaraRadera
  2. Så himla sant! Vanligtvis gifter man ju inte sig med någon som man känt i typ tre veckor utan i flera år och då älskar man ju den personen för den den är och har varit de åren, inte för hur den ser ut en viss dag. Självklart vill man känna sig fina, men som den härliga klyschan säger, skönhet kommer från insidan. Tycker man om sig själv som man är syns det också på utsidan!

    SvaraRadera
  3. Så sant!
    Ett bröllop varar i några timmar, så varför svälta síg själv för denna lilla stund? Ett äktenskap varar (förhoppningsvis)"tills döden skiljer oss åt" - hur jobbigt skulle det inte vara att tvinga sig in i en roll/kropp under hela den resan? Måste vara så mycket skönare att börja den resan på ett ärligt sätt!
    /Jenny

    SvaraRadera
  4. Ett tv-tips:
    Gå in på svt-play. Sök upp programmet "Annas eviga" och titta på avsnittet nr fyra! Det handlar om varför vi inte duger som vi är. Intressant!
    /Jenny

    SvaraRadera
  5. Så rätt. Men det präglar ju hela livet för de som hakar på. Det är ju just det här temporära späkningstänket som är så frontat i media. Nej À S F förespråkar jag, alltid ständig förbättring! :) med en grund du vet duger!

    SvaraRadera
  6. Em: Fast det viktigaste är väl att du är nöjd med vem du står där med? ;) Problemet är just att kvinnor oftast antas lägga ned massa energi på detta medan män kommer undan.
    Karin: Amen! :)
    Jenny: Jag håller med dig helt.
    Annie: ASF- det var ett bra motto! :)
    /Madde

    SvaraRadera
  7. Jag tror inte det är för den blivande makens skull bruden vill bli smal - han har förhoppningsvis redan sett och accepterat minsta lilla cellulit. Bröllopet är för många (tror jag) en show för vänner, släkt och förevigande fotografer snarare än den kärleksförklaring mellan två människor det borde vara. I det perspektivet tycker jag inte att det är så konstigt att en underliggande osäkerhet om huruvida man duger utseendemässigt underblåses. Jag håller med om att hela utseendefixeringen är fel och hämmande för kvinnor, men det är ett mycket större problem än bara vid bröllopet.

    Om jag fick göra om skulle jag gifta mig helt utan publik och bara fokusera på att förklara min kärlek. Fest kan man ha ändå. Typ när man klarat att vara gift ett tag...

    SvaraRadera
  8. Jag håller med dig Anneliten. Och ja, det vore roligare att fira att man faktiskt klarat att hålla ihop. :)

    SvaraRadera

Vi blir jätteglada när ni kommenterar och tycker till!!